Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näringsbekymmer och lefver i en storstad, där man bland dem af dess
många förströelser, som lämpa sig äfven för en, hvilken för
ett lugnt och stilla lif, dess rörliga folklif, som kan intressera
utan att man behöfver blanda sig däri, har lättare för att få
tiden att gå och lättare glömmer af att man själf vissnar bort.
Det går väl också an för »den gamle förmögne ungkarlen»,
som har råd att inrätta sig ett eget hem efter sin smak,
betala omsorger och omvårdnad per extra kontant och köpa den
ömhet, han försummade att byta sig till.
Men det blir trist för den gamle ungkarlen i en småstad,
då lynnet slappnar af, han passar mindre väl i de glada lagen,
han börjar besväras af sällskapslifvets förpliktelser, kreditorerna
vilja dela den måttliga årsinkomsten, och hvad som blir öfver
inte lämnar många slantar kvar, sedan hyran för de två
ödsliga rum, han med djärf euphemism kallar »hem», samt
månadsabonnemanget på värdshuset betalats.
Det var som om kapten Malm åldrats mycket fortare, fast
han lefde vida mera regelbundet än någonsin. Till det yttre
bibehölls vänskapen med alla de gamla bekanta, men där var
ej mera sådan trängsel som förr i »den glade kaptenens»
hörn, vare sig på verandan, i matsalen eller å kaféet.
Åren gingo och det började lida mot de femtiotre, den
nödtvungna pensionstiden för kompaniofficerare; han hade
blifvit en af »Hästens» allra äldsta stamkunder. Men vecket
i hans panna blef allt djupare och »den glade kaptenen» såg
allt mera allvarsam ut, då han gick hem till sig om kvällarna,
kanske något tidigare än förr.
Af de många män, som passerade förbi Maries disk mera
ofta, fanns det ingen enda som hon inte någon gång skådat
i ögonblick, då Gudsbelätet varit illa medfaret och själen
tämligen hårdt omtöcknad, ingen enda utom kapten Malm. Och
dock hade värdshus- och ungkarlslifvet tärt på honom allra
mest. Häradshöfding Ek, som svirat alldeles förfärligt en tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
