Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sett ut som om han uppgräfts direkt ur grafven, när han
kom till frukost om morgnarna, var nu borgmästare och
familjefar och en exemplarisk föresyn i grannstaden. Lektor Berg
var ordförande i Nålköpings K. F. U. M. Adjunkt Hansson
höll föredrag i K. F. U. K. och kom aldrig på »Hästen»
mer. Men kapten Malm, som alltid var korrekt och fin, som
man aldrig sett i sådana förnedrande situationer, som dem, i
hvilka de andra herrarna stundom råkat, för honom ansåg
ingen en dylik »upprättelse» möjlig. Han hade sluddrat bort
för många lefnadsår.
Marie tyckte det var synd om kaptenen, och omsider blef
han af alla gästerna den hon mest intresserade sig för. Hon
öfverraskade sig själf med att känna verklig belåtenhet, då
han efter slutade möten åter kom på »Hästen» tre gånger
om dagen, och de hälsade hvarandra då som två gamla
vänner, gladt, nästan kamratlikt, förtroligt, men utan en skymt
af kurtis eller hemligt förstånd.
En afton hade Marie känt sig så upprymd efter ett samtal
med kaptenen, som räckt litet längre än vanligt, att hon
efteråt riktigt profvade sig själf, huruvida hon höll på att bli
kär i honom.
Men hon skrattade tyst vid sig själf åt den tanken. Hon
hade nu omsider hunnit till sju och trettio år och hon kände
att lifvets tjusande, farliga vårdröm, som en gång hållit på
att föra henne för långt, aldrig under någon form skulle
komma åter.
Men på samma gång visste hon, att hon inte för någon
mer på jorden kände det hon kände för kapten Malm, fast
hon inte alls förstod hvad denna känsla innebar, som var
så fast, så tydlig och bestämd, men dock så omöjlig att reda
ut för hennes annars så klara tankar.
Det var helt enkelt samhällets parias’ frimureri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
