Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgänget i de kretsar, hvilka stodo henne öppna, och väl aldrig
skulle kunna nå upp i några andra; en sannskyldig paria
äfven hon.
Modern hade dött och behöfde henne icke mer, syskonen
hade det alla bra, och hon träffade dem så sällan, hade så
föga sett deras små, att hon icke kände någon särdeles glädje
vid tanken att en gång ge dem sina sparade medel. Ibland
kände hon det så förfärligt tomt, var så led på ett sträfvande
hvilket föreföll henne alldeles ändamålslöst, att hon skulle
blifvit odräglig både för sig själf och andra, om ej vanan
och hennes stora naturliga lugn hjälpt henne att behärska sig.
Men i hennes inre började där, osynliga för världen, att spira
upp missnöje, afund, knot och annat ogräs bland det myckna
goda och tilltalande i hennes karaktär.
Men hos en i grunden god människa finnes intet bättre
medel mot sådana hjärtats krämpor än deltagandet och
medkänslan för andra; Marie insåg instinktlikt huru det var för
kapten Malm, och hennes hjärtliga intresse för honom gjorde
henne själsligen godt.
Så kommo en vår då Malm reste till mötena, och en
sommar då Marie, otåligare än någonsin, väntade honom tillbaka.
Regementsmötet tog slut, en vecka gick och han kom inte.
Hade hans ställning förbättrats så att han kunnat ge sig ut att
resa som förr? Hon kände sig riktigt lycklig vid den tanken.
Stackars kapten Malm, han behöfde så väl en smula glädje!
Ännu en vecka gick och så frågade hon löjtnant Brand,
som var inne från landet:
— Kommer aldrig kapten Malm till Nålköping mer?
— Ser man bara på! Jo, den gamle Malmen intresserar
fruntimren minsann än i dag! Jo, han kommer nog, bara det
värsta ruskat öfver.
— Hur menar löjtnanten? Hvad är det som skall ruska
öfver?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
