Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Konkursen vet jag. Har den inte stått i tidningen än?
Han bor ute hos gamle patron Barkman på Östanåker;
tycker naturligtvis det är svårt att gå härinne medan det första
svider om.
— Har kapten Malm gjort konkurs? frågade en bekant
herre vid nästa bord, under det Marie drog sig tillbaka.
— Ja, det small sista dagen på hans sista möte. Det har
lyckats att hålla ihop det medan han var i tjänst; hans afsked
stod i Posttidningen i förrgår.
Det stack till i Maries hjärta. Stackars kapten! Den
parian var fattig, mer än fattig, hon själf var rik, kolossalt
rik för en flicka i hennes ställning, hela tjugotusen kronor.
De tretusen första hade hon samlat mödosamt och
jämförelsevis långsamt. Så kom hon en dag till gubben Lindberg och
sade att hon önskade lämna honom för att på egen hand
öfvertaga en liten badrestaurang vid en af våra minsta kurorter,
hvars ägare hyrde ut servis, så att hennes sparslantar nog
skulle räcka till förlag.
Gamle källarmästarn blef förtviflad och erbjöd högre lön,
ehuru det ju visat sig att hon fick stora inkomster genom
drickspengarna. Det hjälpte inte. Då fick hon del af vinsten
på rörelsen, sattes till kontrollant öfver det hela och var i
verkligheten den som nästan ensam skötte »Den Gyllene hästens»
tyglar, fast knappast någon visste därom och hon stod vid
disken som förr och tog mot sina drickspengar.
Det dröjde in i Oktober innan Malm kom tillbaka. De
vänner, som inte förlorat på honom, och äfven en del af dessa
visade sig nobla, öfverseende och lindrigt beskyddande. Men
kaptenens gamla hörn voro inkräktade af andra och han fick
slå sig ned hvar som helst. Vännerna bjödo på punsch, voro
gemytliga nog, och kotteriets nuvarande kvickhufvud slog
honom på axeln med ett uppmuntrande: »Skygga inte du för
Gyllene hästen; han skyggar, min själ, inte för dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
