Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tärnor, marskalkar och annan glad ungdom hade lyckats hålla
tillräckligt antal »förkläden» kvar för en liten improviserad
bal, som aldrig ville sluta.
Därnere var tomt hus. Många af de vanliga gästerna voro
med däruppe, de öfriga hade troppat af allesammans utom
kapten Malm. På detta bröllop hade han verkligen haft
pretention på att bli bjuden; det var ju hans gamle kamrat och
förr så intime vän regementsläkarens dotter, som gifte sig.
När han blef förbigången beslöt han att inte låta se sig
på »Hästen» den dagen. På morgonen drack han en kopp
choklad på ett konditori, på middagen gick han in på
stadshuset och fick en köttbit och ett glas öl. Men på aftonen
vändes dock hans steg halft omedvetet upp till »Hästen».
Bröllopet var ju slut, brudparet hade ju rest. Icke ens
dansmusikens toner och det glada sorlet förmådde honom att vända
om. Han gick in i kaféet och fick sig lite konjak och vatten
och satt där och slöade till för sig själf. Så gingo gästerna
en efter annan och till sist satt han ensam kvar. Han ringde
på en cigarr, och då Marie, som var ensam om vakten
därnere, kom med den, vred han tyst en stol emot henne och
hon satte sig. Hvad han såg gammal och ledsen ut! Marie
var genast färdig att trösta honom på sitt vanliga sätt och
med det bepröfvade medlet:
— Kapten kan aldrig tro hvad brudgummen såg upphängd
och misslyckad ut i sin jägmästaruniform, och bruden var
kall och liflös, som om hon varit på sin egen begrafning.
Men löjtnant Averling han var något till extra fin i dag,
nästan alldeles nykter ända tills efter det steken serverats.
Och brudens morbror, kassören med näsan, han ...
Men det där verkade inte alls som vanligt på kapten
Malm. Han drog inte ens på mun åt Maries små elakheter
och denna tystnade förstämd.
— Inte så, Marie, inte så; det var en liten bra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
