- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
406

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, inte så ... inte precis så; jag bara håller af er
... lite, bara lite, hör ni; men ni är så ensam och jag är
så ensam ... och så har ni varit så vänlig ... förlåt mig!

Sakta, rädd och tvekande, som en skolgosse, lade han
armen lätt om hennes lif och hviskade:

— Det här var så underligt. Jag vet ju att ni är en klok
och präktig flicka, jag tror nästan den bästa jag känner, och
jag förstår ingenting af alltsammans, bara det, att ej heller
ni är lycklig. Inte jag, som slarfvat bort hela mitt lif och
ingenting uträttat och ingenting tagit vara på! Och inte ni,
som användt krafter och möda så väl och gjort för er själf
och andra mer än någon kunnat begära! Hvari består då
lyckan?

— Kanske i att ha någon, som man aldrig behöfver vara
rädd att förtro sig åt, hviskade hon sakta till svar och såg
upp i hans ansikte. Så lossade hon sig stilla från hans arm
och fortsatte: Men nu måste ni lofva mig att aldrig tala med
mig mera om de galna ord jag sade nyss, alldeles i yrsel!

— Det kan jag inte lofva er, Marie. Jag tror att vi
måste tala mer med hvarann därom, men hvad jag alltid
kan lofva er är att akta och respektera er, kanske mera,
högre och mera obetingadt än någon annan kvinna, som stått
mig nära.

Hon svarade honom inte och de följande dagarna undvek
hon honom så mycket det i hennes ställning var möjligt.
Slutligen efter en vecka skref han till henne: »Så framt ni
ej vill att den högaktning jag alltid hyst för er, skall
förminskas, så möt mig vid L—s järnvägsstation i morgon
klockan 11 f. m. Jag reser dit utan att afvakta svar.»

Han slapp att resa förgäfves. De talade öppet och länge
med hvarann, och när de på aftonen återvände till Nålköping
i olika kupéer, vagnsklasser och vagnar, var saken klar. Själf
skulle kapten Malm varit den förste att, ifall det gällt andra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free