Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VII. Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fastnade för stället vid Klarälfven, ett solidt och
prydligt litet hem, nog stort för dem, med ett litet jordbruk till;
allt snyggt och väl i ordning. Då det med alla yttre
inventarier ej var dyrare än 10,000 kronor, köpte de det i stället
för att arrendera, för att veta sig bo riktigt under eget tak.
Länsmannen nere i kyrkbyn hjälpte till med att skrifva
kontrakt, handpenningen erlades kontant och resten lofvade
kapten Malm med ett obeskrifligt uttryck af solvens öfver
hela sitt väsen, att gälda vid tillträdet i slutet af April,
»antingen i reda penningar eller ock med transporteradt
depositionsbevis af Smålands enskilda bank». Hans bordskamrater
på »Hästen» skulle bara sett honom, »den gamle, ruinerade
stackaren», då han yttrade dessa stolta ord.
Det hade gått litet slarfvigt till vid presentationen;
länsmannen kallade Marie för »kaptenska». Hon log och gaf
sin trolofvade en blick, som denne öfversatte med: »Rätta
honom inte!»
Två dagar efteråt stod Marie som vanligt, lugn och trygg,
i »Hästens» byffé, och vid frukostbordet satt kapten Malm
och höll på med sin entrecôte. Inte en blick af hemligt
förstånd, inte ett leende mot hvarandra.
Men vid middagstiden då redaktionssekreterare Malmén,
som alltid stoltserade öfver att han »visste allting, både det
som lämpade sig för »Posten» och det som inte fick komma
dit», kom fram till byffén och betalade »en extra öl», tänkte
Marie på något som denna prydnad för journalistståndet icke
visste.
— Jag tror, minsann, fröken Marie skrattar mig midt upp
i ansiktet?
— Tag inte illa vid er! Jag bara kom att tänka på
något roligt.
Ännu den 31 Mars var det för hela Nålköpings stad en
hemlighet, hvart fröken Marie på »Hästen» skulle taga vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
