Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VII. Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete. Han visste att hushålla på ett förståndigt vis äfven
med det minsta i den vägen. Den första vintern hade han
att sköta en dryg månad med att planlägga och göra
ritningar till en ny inredning af ladugården till deras sex kor.
Och han gnodde ändå duktigt och åt sina mål med den
redlige arbetarens goda aptit och samvete, och Marie såg på
och gaf sina råd och var lycklig.
Samma vinter fingo vi en ny krigsminister. Det var en
gammal kadettkamrat till Adolf Malm, en begåfvad karl, men
i intelligens honom dock vida underlägsen, hade alltid följt
honom under studietiden så där på »tre stegs afstånd». Malm
blef tankfull då han läste utnämningen; utan all
själföfverskattning måste han dock inse, hurusom han själf haft alla
förutsättningar att allt framgent gå förbi den man, som nu
stod öfver hela den armé, däri han själf ej nått öfver den
för alla ej rent af underhaltiga tillgängliga graden. Han var
viss därom, men han log blott ett godmodigt löje, grep
blyertspennan och började ändra och jämka på sina bås.
Det fanns ett område, på hvilket de två möttes med
intresse, men nästan som nybörjare: den mera värdefulla
litteraturens. Hans ytlighet, nöjeslystnad och förmåga att få tiden
att gå, utan att direkt taga sig något för, hennes fattigdom
och sträfsamma lif hade gjort att ingendera af dem stort mer
än läppjat på skönlitteraturens alster. Nu togo de skadan
igen och kände sig båda som insläppta i en ny värld och
hade roligt och läste skiftesvis högt den ene för den andre.
Hennes reminiscenser från pensionens fjärde klass hade
bleknat ej så litet och hon insåg att han skulle pinas af att
höra sin hustru uttala främmande ord oriktigt. När hon kom
till ett sådant, beträffande hvilket hon ej kände sig riktigt
tvärsäker, räckte hon honom boken med en vacker barnablick
och sade ödmjukt: »Hur sägs det?» Bristerna i hennes
elementära bildning rent af bidrogo till deras lycka; han behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
