Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VII. Kvällsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Barmhärtige Gud, hvad har jag gjort för att du skulle
ge mig så mycken lycka!»
Men en stund därefter, då han satt vid bädden, med
hennes hand i sin och lät blicken fara från hennes ansikte
till barnets, kom där emellan hans ögonbryn fram liksom en
svag skugga af det djupa, dystra veck, som alltid syntes där
under förödmjukelsens och sorgens hårdaste dagar.
Marie såg forskande på honom och strök smekande hans
breda, bruna hand.
»Du har väl icke hjärta att vara ledsen för det gossen
liknar mig?»
O nej, Marie! Måtte han också likna dig äfven till hjärta
och karaktär! Men jag kastade en blick in i framtiden; jag
tänkte på en räknefråga, som jag inte fick att gå ihop.
Femtiofem och tjugo, ser du, Marie! Hvitt hår här och en liten
tandlös rosenmun där! Nej, det vill inte gå ihop. Jag får
nog aldrig, aldrig se min gosse som man, aldrig se den hvita
mössan på hans hufvud. Stackars du, höstens lilla barn ...
Hon klappade honom sakta på handen och svarade mildt:
»Kvällsolen, huru skön den än är, kan ej hinna mogna
allt, som den långa, varma sommardagen förmår; men låt oss
dock tacka Gud, som unnat oss den!»
»Ja, det vill jag. Och då jag är undan när han på allvar
träder ut i världen, så hoppas jag dock att han skall äga dig
kvar i lifvets fulla kraft, klok och stark som i dag och älskande
för oss båda. Vill du då, Marie, till honom, som jag hoppas
du skall göra till karl vid tjugo år, bringa en varm och
innerlig hälsning från honom, som du gjorde till karl vid fyra och
femtio! Jag rufvade på dystra planer då du räckte ut handen
åt mig ... Tala om för honom, ifall jag ej hinner göra
det själf, att du skänkt lifvet åt hans far så väl som åt honom.
Då skall han älska dig så mycket högre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
