Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förändring i kropparnes aggregationstillstånd genom värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
temperatur ligger under fryspunkten, förvandla sig de
förtätade vattendunsterna icke till droppar, utan till
fina nålar, som sammanfogas till snöflingor.
Man skiljer mellan fjädermoln, som vanligen först
uppkomma under klar väderlek och då himmeln är blå;
sträckmoln, som draga öfver himmeln i vågräta
strimmor och äro som skönast i solnedgången; stockmoln,
som företrädesvis visa sig om sommaren, och regnmoln,
som uppkomma af stockmoln, och blott skilja sig från
dessa derigenom, att de äro mera oregelbundna i sina
former och att de blifva mycket täta.
Hvarför se vi stundom, då det är fullkomligt lungt
och himmeln klar och molnfri, helt plötsligt moln
bilda sig, och hvarför se vi en annan gång molnen åter
lika plötsligt försvinna?
Derför att luften visserligen kan innehålla en mängd
vattengas i upplöst tillstånd, hvilken likväl under den
rådande temperaturen icke kan kondenseras, men då luften
plötsligt afkylas, t. ex. till följd af en kallare
luftström, plötsligen kondenseras till vattenblåsor och
måste bilda moln; hvaremot å andra sidan ett uppkommet
moln, då det nedsänker sig i ett varmare luftlager, åter
måste öfvergå till osynlig vattengas.
Luftens förmåga att i sig upptaga vattengas – dess
mättningsförmåga – förändrar sig med, dess temperatur.
Hvarför inkokar vatten och hvarje annan vätska,
då man låter det koka en längre tid?
Derför att vatten, liksom öfverhufvud hvarje vätska,
under kokningen förvandlas till gas, och denna gas, till
följd af sin ringa specifika vigt, stiger upp i luften och
blandar sig med densamma, till följd hvaraf vätskan,
genom detta smådelarnes ständiga bortgående i luftform,
slutligen helt och hållet måste försvinna. Den finnes
visserligen ännu till, men icke mera såsom vätska och
icke mera i kärlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
