- Project Runeberg -  Hvarför och derför /
170

(1868) Author: Otto Eduard Vincent Ule
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetism och elektricitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fig. 84.
Fig. 84.


ändarne slutar med metallkulor och på midten är försedd
med ett handtag af glas, således ett, som icke leder
elektricitet. De båda elektriciteterna gå då genom denna
metalltråd, utan att komma åt menniskokroppen.

Den elektriska stötens verkan är, i fall batterierna äro
starka, så stor, att fint bladguld eller tunna metalltrådar,
genom hvilka man leder stöten, smältas eller uppgå i
gasform, tunna bräder eller glasskifvor genomborras samt
lätt brännbara kroppar antändas.

Hvarför får man vida starkare gnistor, om man håller
fingret intill konduktorn på en elektricitetsmaskin,
än om man håller det intill dess skifva?

Derför att elektricitetsmaskinens glasskifva såsom
dålig ledare blott, så att säga, ger ifrån sig elektricitet
på närmaste stället genom fördelning och attrahering af
motsatt elektricitet, då deremot den af metall förfärdigade
konduktorn, såsom god ledare, på en gång, genom fördelning
och åtföljande utjemning, så att säga, ger ifrån sig all den
elektricitet, som finns hos densamme.

En elektricitetsmaskin består vanligen af en glascylinder
eller, hvilket är bättre, af en rund skifva af starkt
spegelglas, som genom en vef vrides kring en axel och
derunder gnides mot det såkallade gnidtyget, som består
af två läderkuddar, bestrukna med ett amalgam af tenn,
zink och qvicksilfver. Konduktorn är en ihålig messingskula,
som står på en glasfot, och hvars bestämmelse är att
förmedelst med spetsar försedda sugarmar så att säga
upptaga den i glasskifvan genom gnidning framalstrade
positiva elektriciteten, hvarvid glaskifvans positiva
elektricitet åstadkommer hos konduktorn en fördelning
i positiv och negativ elektricitet samt attraherar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvarfor/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free