- Project Runeberg -  Hvarför reser du? /
6

(1838) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför reser du?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika namn, men de gå för öfrigt så in i hvarann
med själ, språk, tycken, allt, att det hela smakar
ögat som gråpapper. Nu gifves, jag medger det,
några stora undantag af skalder, som förstått att
måla personligheter så, att man tycker sig se och
höra verkliga menniskor. Dessa tecknare äro så
utmärkta, att man redan förvånar sig öfver dem.
Men likväl — när de nu en gång insett
nödvändigheten af skild personteckning, och äfven utfört
den så, att figurerna gå upp ur det stora grå chaos
och antaga färg; så falla författarne merendels likväl
in i den karikaturen, att låta hvarje person
ständigt och oupphörligt framkomma med sin beskärda
lott, sin utmärkthet, sitt afstickande. En
högre betraktelse öfver menniskorna borde dock visa
tecknaren, att individen icke blott står olik alla
andra, utan äfven skiftar inom sig sjelf, stund för
stund och ställe för ställe. Personlighetens
hemlighet visar sig sådan, att då varelsen evigt är
igenkännelig, ständigt i något densamma; så
varierar den dock evigt tillika. Det är således en
ofullständig teckning, om den blott förmår göra
sina figurer skiljbara ifrån hvarann, men ännu
icke hvarje figur i olika stunder och förhållanden
skiljbar ifrån sig sjelf. En qvick är, för att
vara menniska, icke alltid qvick; en dum icke
oupphörligen dum. En ständigt enahanda karakter
blir ingenting annat än en poetisk maxim,
blir icke en lefvande, rörlig menniska. Det är en
i någon viss ställning uppsatt mannekin, som, om
den också har förtjensten af att åskådliggöra den
der vissa ställningen, likväl ingenting vidare är
än en mannekin. Jag kommer nu till det tredje
och värsta. När jag ock någongång funnit
teckningar, så förträffliga, att menniskorna i dem
både skilja sig ifrån hvarandra, och ifrån sig sjelfva
— högst sällsynta teckningar! — så händer
emellertid, att de framställda menniskorna, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:37:09 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvarforres/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free