Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför reser du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misslyckad i sina utsigter och planer; men den är aldrig
olycklig eller misslyckad såsom aktör eller aktris på
den stora scenen. Också måste jag säga, att jag
har den besynnerliga fördelen då jag reser
(ensam nemligen), att nästan alla menniskor möta
mig med ett paradisiskt lynne. Det måste vara
någon hemlig aning, som säger dem, att jag hos dem
endast söker dem sjelfva; ty jag har knappt
varit några minuter i deras sällskap, knappt vexlat
tjugo ord med dem, förrän de upplåta inre verldar
af den mest egna vällukt. Jag får öfverallt
lefvernesbeskrifningar. Jag får höra talas om Väl
och Ve; ömsesidiga beklagelser och berömmelser;
skarfvadt utan tvifvel i mycket, det förstås, det
vore ej annars menskligt. Men icke är det alla de
anekdotiska uppgifterna, som häruti egentligen roa
mig. Nej, sådana äro sig ofta lika nog. Men
under det personen talar, befinner jag mig passiv
och liksom på parterren. Dess sätt att meddela
sig, gesterna, ögonkasten — dess verldsåsigt, till
vidd eller till inskränkthet — dess bedömning af
andra, dess planer för utkomsten, dess åtbörder med
händer och fötter, hårliggningen, växten,
rörelsen — ingenting är mankeradt. Allting är
underbart väl. Jag behöfver sjelf icke mer än
insticka ett och annat ord, så fortgår skaldestycket.
Nöjet häraf är icke stort att tala om; ty den,
som erfarit det som jag, finner det outsägligt:
annars är det —
För att rent njuta häraf, behöfs också ett
visst icke obetydligt förlagskapital af billighet mot
folk, och beqvämhet. Med det sednare menar jag
den Guds gåfvan att må lika väl i allt slags
väder och vind, vid all slags föda, och i alla slags
boningar. Ty kommer otålsamhet och illamående
härvid, så faller genast ridån, det är icke längre
ett skönt poem, utan rätt och slätt en tråkig resa.
Med det förra, eller billigheten, menar jag åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
