- Project Runeberg -  Hvarför reser du? /
10

(1838) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför reser du?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den Guds nåden, att sätta sig i hvarje persons
ställning, så att man icke förifrar sig öfver dess
egenheter eller inskränktheter, der sådana möta,
utan beskådar dem, och hjelper; icke häpnar, icke
förargas, icke anfäktar sig — men icke heller far
fram som blott och bart en dum kappsäck, utan
kommer med höflighet och glädje. Menniskor
hafva den likheten med fortepianos, att gerna gifva
ifrån sig den ton, man slår an; och de låta icke
illa, om ej då de äro ostämda. Menniskor kunna
vara ostämda eller förstämda emot en, och på
denna grund låta illa hvilken ton som helst man
slår an, om de till följe af förutfattade tankar
om ens person se i spader allt hvad man gör och
säger. Men sådana förstämningar inträffa icke på
resor, der man ser hvarann för första gången, och
der man uppenbarar sig utan bismak. Man tycker
icke då det är angeläget att vara kantig, och
anser ej för en religionspligt, att i följd af
någon sekt-åsigt fördöma sin påhelsande nästa i
smått och stort. Ty på en resa hinner man icke
så långt. Man ser hvarann icke längre, än som
upptages af glädjen. Det är först, när man
kommer i långvarigare bekantskap, som man får tid
att bli ledsam mot hvarann, och finner angeläget
att hafva nycker eller göra förtret. Äfven då är
det onödigt i sig sjelf, men hör till bruket.
Huru skulle detta bruk kunna afläggas?

Herr Hugo, det faller mig något in! Om man
skulle taga sig före att betrakta hela sitt och sin
nästas lif som en resa blott, en resa öfver jorden,
så tror jag man alltid skulle vara angenäm, alltid
billig; och dessutom sjelf ha roligt, som ej vore
det minsta.

Man skulle kunna gifva råd, som toges väl,
och följdes, hvilket ej vore litet. Alla boningar
skulle betraktas som resqvarter

Går det an?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:37:09 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvarforres/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free