Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Victor Hugo
kant» tenkte på å heve hr. Madeleines karantene, siden
han kanskje var i slekt med en biskop; og hr. Madeleine
kunde skjønne hvor høit han hadde steget av de mange
ærbødige hilsener fra gamle damer og de mange smil
fra unge damer. En aften våget en av spissene i den lille
«fine verden» der å spørre ham: «Hr. borgermesteren er
uten tvil en fetter av den avdøde biskop i Digne.» Han
sa: «Nei, frue.» «Men De bærer jo sorg for ham,» sa
den fornemme gamle dåmen. Han svarte: «Det er fordi
jeg i ungdommen var tjener hos ham.»
Ennu ett la folk merke til: Hver gang en av de unge
savoyardene som drar rundt i landet som skorstensfeiere,
kom til byen, sendte borgermesteren bud efter ham,
spurte hvad han het og gav ham penger. De små
savoyardene sa det til hverandre, og mange av dem kom
gjennem byen.
V
Litt efter litt blev det slutt med all motvilje. Made
leine var slik det alltid går alle som arbeider sig frem,
fra først av blitt svertet og baktalt, så blev det til ond*
skapsfull snakk, så bare til skadeglede og så tok også
det slutt. Aktelsen var fullstendig, enstemmig, hjertelig,
og omkring 1821 hadde det nådd så langt at ordene «herr
borgermesteren», blev uttalt i Montreuil*sur*mer med om*
trent samme tonefall som ordene «hans høiærverdighet
biskopen» blev uttalt i Digne i 1815. Folk kom milevidt
borte fra for å rådføre sig med borgermesteren. Han
bila tvister, hindret prosesser, forsonte fiender. Enhver
tok gjerne ham til voldgiftsdommer. Det var som hadde
han naturens lov innskrevet i hjertet. Det var som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
