På andra sidan stora, vida hafvet,
där asurblå är ständigt sommarskyn,
jag vet ett land, det ligger som begrafvet
långt bortom böljorna, vid hafvets bryn.
Där stod min vagga under björk och lindar,
där flöt min barndom fram liksom en ström.
Där smektes jag af nordens friska vindar,
där drömde jag min ljufva barndomsdröm.

Där drömde jag så vackra framtidsdrömmar,
där blef jag härdad uti unga år.
I skog och dal, på höjd, vid vilda strömmar
jag ströfvade — jag minns det, som i går!
Då nordanvinden tjöt i vinternatten,
och drifvan växte högre hvar minut,
och bottenfruset låg det klara vatten,
jag ofta hörde rädd på vargens tjut.