Hvita svanor / 12 (1916) Author: Fredrik Arvid Bloom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Än lefver sångmön, som i dagar flydda, en gnista bor ännu i svenskens bröst af gudaflamman, ocli ur landtlig hydda går skalden fram en dag med kraftig röst, och sjunger toner, o, så fosterländska och samlar barnen spridda kring vår jord kring moder Svea, ty de äro svenska, fast de ej alla föddes uti nord. O, fosterland som fädrens aska gömmer! O, dyra land med blommor, is ocli snö! Tag mot en sång från son, som aldrig glömme sin gamla mor, långt hällre vill han dö. Din gamla, stolta, segerrika flagga den himmelsblå med gula korset i, den sviker aldrig han, ty från sin vagga han varit trogen den, och skall så bli. Gud sigue dig, min fosterjord, mitt Sverige! Min barndomsvärld och mina fäders land! En gång jag kommer, gif mig då härberge och stöt mig icke bort ifrån din strand. De sista åren på min lefnadsbana — o, gif ve Gud att det jag kunde få — dem vill jag lefva under älskad fana med gula korset i, det himmelsblå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>