Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland dn lät mig höra den vilda forsens larm,
då den bröt fram på färd till vida håfven,
ibland en suck, en klagan, utur naturens barm,
en mollton ■—• så en bön vid öppna grafven,
ibland det hemska skrattet af troll, som fordom fanns,
en annan gång i borgen de goda tomtars dans,
och så förtviflans rop af bergatagen.
Ibland du lät mig höra den lilla bäckens sorl
och dufvans kutter uti furu skogen,
och invid mossig klippa den friska källans porl;
med hvarje särskild sak var du förtrogen.
Den vilda jägarns valdthorn jag hörde, men ibland
ock ungmöns ljufva sånger vid insjöns fagra strand,
hvari hon tolkade sin kärlek trogen.
Men ofta du ock lyfte min själ från jordens
tvång-till ljuset, hem till himlens ljusa zoner.
Och då till jordens dalar ett eko af en sång,
sig trängde, och jag hörde änglars toner.
Jag hörde harpolåten. Den klingade så skön,
och från mitt arma hjärta steg upp till Gud en bön:
att sjunga få bland himmelens miljoner.
Haf tack, du konstnärinna, för tonerna jag hört!
Jag skall dem gömma i mitt hjärta inne.
Ty sången utan ord har mig himlen närmre fört,
den gjort mig ofta lycklig i mitt sinne.
O, spela dina toner, slå an ett nytt ackord,
och fröjda månget hjärta, som finner vägen hård!
Min sång jag ägnar dig. Haf den som minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
