Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då speglar jag mig i ditt klara öga
och sänder tacksam suck upp till det höga,
till Honom, som mig lät behålla dig.
Jag längtar då att smyga till ditt hjärta
— att kunna taga bort från det hvar smärta;
jag kan det ej, och detta sårar mig.
Din panna fårats under årens möda,
och dina kinder, förr så friska, röda,
de bleknat utaf sorger som du mött.
Ej undrar jag, då du ser stum tillbaka
på flydda dagar, långa nätters vaka,
att du ej vill gå om den väg du nött.
Ditt modershjärta, detta hulda, ömma,
som kunde älska blott-, men aldrig glömma,
som slog så gladt då första steg jag tog,
som färdigt var för mig också att brista,
o, denna kärlek kan jag aldrig mista,
hvad än jag mista må — det vet jag nog.
Och därför sänder jag från fjärran söder
ett enkelt skaldebref till dig, som glöder
af hjärtevarma, kärleksfulla ord.
Välkommen hit en gång, ty barnen båda
så gärna vilja moderns anlet skåda,
kom hit till oss vid Stilla hafvets strand!
Här är så varmt och friskt i gröna lunder,
och sommarväder ha vi alla stunder
— här glömmes obehag och stridens brand.
Och då i skymningen i stilla kvällen,
när aftonstjärnan vänligt ler på pällen,
jag sjungit har en stund i lycka stor,
då skall du känna dig så nöjd, belåten —
och säga skall dig ord, ja, strängalåten:
“Att bäst af alla älskar sångarn mor.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
