Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sjöng oeh vinden lekte med hans hår,
och harposlagen klingade i natten.
Så tydligt nu han för mitt öga står,
som kämpaskaran där vid Mälarns vatten.
Men detta ädla folk af frejdad stam,
som lefde förr så sällt i höga Norden,
och Nordens skald, som sjöng så allvarsam,
— de sofva alla nu i vigda jorden.
Men Nordens sångmö lefver hos oss kvar —
och hvilken sång kan liknas vid den svenska?
Den är så gripande som förr den var,
med sina djupa toner, fosterländska.
Ty forsens vilda dån oeh skogens sus,
och malmens klang och toner, o, så ljufva,
du hör i den, och öfver jordens grus —
hvem kuttrar så, som svenska sångens dufva?
Men sommarns måne steg allt högre opp,
sitt silfverljus den strödde öfver landen.
Och nattsvart fågel skrek i björkens topp,
och vågen gick till ro vid Mälarstranden.
Men sången, som den sjöng i nattlig stund,
i den högtidligt stilla ensamheten,
och synen, som jag såg i löfrik lund,
jag glömmer ej en gång i evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
