Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I morgonstund.
På berget ligger molnet hvitt som snö
och klara stjärnor uppå fästet vinka.
De spegla sig i stilla, enslig sjö
och till livarandra så förtroligt blinka.
Och nattens konung, något blek i hyn,
står färdig att gå ned i morgonskyn.
Dock blekna stjärnorna i etern blå,
ty morgonrodnan stiger öfver bergen,
och öfver nejden milda fläktar gå,
och himlen blir så purpurröd till färgen,
och solen stiger majestätisk opp,
och bringar ljus, och värme, lifvar hopp.
Och lilla blomman öppnar glad sin kalk
mot solens ljus i sköna morgonstunden.
Och ur sin gömma flyger skogens falk,
och trasten kvittrar på sin gren i lunden,
och hvarje lof, ja hvarje litet strå,
med glädje hälsar morgonfläkten då.
Och hvita molnet, fullt utaf behag,
som låg på berget innan det blef dager,
en konstnär ändrat med ett penseldrag,
nu lyser det som guld med kant så fager.
Och nattens kung, så gråblek uti hyn,
förlägen smyger sig bak skogens bryn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
