Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barndomsminnen.
Och nu ligger sjön så spegelklar
och blommorna dofta i lunden.
Oeh dufvorna kuttra par om par
i fridfulla aftonstunden.
Nu jorden klädt sig så sommarklädd.
— Hvad doft från grönskande ängar!
Ej under att sångar ’n blir förledd
att knäppa på lutans strängar.
Du vet väl, att sångens svan byggt bo
i sångarhjärtat det unga?
Du vet väl, att diktens blommor gro
hos honom — att han vill sjunga?
Oeh därför han sjunger nu i dag
sin lilla vän, om dig lyster,
ett kväde, en sång, af bästa slag;
tag mot den, min kära syster.
Nyss var det kyligt, och hu, så vått,
ty regnet piskade rutan,
och himlen var mulen, lifvet grått,
oeh bortglömd i vrån stod lutan.
Men så kom våren med solens glöd,
och varmt blef ute och inne.
Och fågelsången i skogen ljöd;
då värmdes ock sångarn’s sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
