Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skymningen.
Rörd vid tanken på dagar flydda,
satt jag ensam i löfrik lund,
och så stilla kring dal och hydda
stego skuggor i kvällens stund.
Och vid tanken på svunna år
föll på kinden så tyst en tår;
ty lik skuggan är månget minne,
då det stiger i kvällen fram.
Rörd jag tänkte på dag som svunnit ;
o, den var ju så kort, så kort!
Lifvets timglas ju snart utrunit,
och se’n måste man bort, långt bort.
0, då kände jag längtans brand,
lyfte blicken till hemmets strand,
där ej skuggorna mera skymma,
då jag en gång har hunnit fram.
Hvad är lifvet? En hemlig gåta,
löst, ack, först i en annan värld?
Tidens hittebarn, som får gråta,
är jag själf. På en stormig färd
är jag ute så långt från land;
ännu syns ej den andra strand,
och det börjar ju redan skymma.
Skall jag månne väl hinna fram?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
