Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han biktade för henne, hjärtats tärna,
och unga Eva hörde stum hans bön.
Då log så vänligt himlens klara stjärna,
då rodnade af oskuld första mön.
Till löfrik lund och mossbelupen hydda
han förde henne, hjärtats ideal.
Han låg vid dörr ’n och tänkte på det flydda,
hon sof därinne uti hyddan sval.
Så blef det morgon på den sjunde dagen;
till källan Adam gick att läska sig.
Han icke fått en blund, han var betagen
i fästmön sin; det ej förvånar mig.
Då kom ur grottan Eva fram den vägen,
så trolsk, naiv — så full utaf behag;
hon tog ett äpple, bjöd sin väu förlägen.
Han tog och åt — så skulle äfven jag.
Och sedan dess, ja, så är lifvets saga,
de aldrig kunnat lefva från hvarann.
Hvi skulle Adam utaf frukten taga?
Hvi, kära systrar, var han ej en man?
Hvad var det väl som frestade aptiten?
Det fanns i Eden bär och annat godt.
Tänk om han aldrig smakat på den biten,
hvad hade då väl varit mänskans lott?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
