Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilken ståt, oeli grannlåt, hvilken skara!
Glädjen står — hvad sa’ jag? — högt i tak.
Håll dig stilla, du får hviska bara! —
Brudgummen, du säger, hade smak.
Jo, jag yet det, lilla trast, ur vägen! —
Låt mig titta genom fönstret in!
Nej, sitt kvar ock du, blif ej förlägen!
Jag, som du, vill se kamraten min.
Hvilken tafla! Kunde jag den måla!
Aldrig har jag Alfred sett så säll!
Så förtjust hans milda ögon stråla,
då han ser på bruden sin i kväll.
Se, han trycker hennes hand och myser;
blyg hon svarar med en blick så öm.
Trofast kärlek blott hans hjärta hyser;
nu förverkligas hans framtidsdröm.
Svärmor tittar på sin måg och nickar,
och med handen torkar hon en tår,
drar en suck och jiå sin gubbe blickar,
tänkande på länge svunna år.
Svärfar möter hennes blick förtroligt,
och hans blick den säger just så här:
“Lilla mor, nog hade vi ock roligt
på vårt bröllop; jag dig var så kär.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
