- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
30

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En räf-ekorre i lifsfara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Han skall få det för mycket mindre,» svarade
François, smygande sig efter sin bössa.

»Stanna, François!» sade Lucien. »Låt Basil
försöka med sin reffelbössa; han är säkrare skytt
än du.»

»Gerna,» svarade François; »men om han skulle
skjuta bom, så skadar det icke att jag är tillreds.»

Basil hade redan rest sig upp och tyst närmat
sig gevären. Så snart han räckte dem, tog han den
långa reffelbössan och sigtade åt det håll der
villebrådet fanns. I samma ögonblick beväpnade
François sig med dubbelbössan.

Trädet uppför hvilket ekorren hade sprungit, var
hvad man kallar ett »dödt träd». Det var ett
uttorkadt tulpanträd, splittradt af åska eller storm,
och stod något afsides från de andra träden ute på
öppna marken. Det fanns ganska litet qvar utom
den nakna stammen, som likt en kolonn reste sig till
en höjd af sextio fot. Alla grenarne, utom en enda,
hade blifvit bortsopade af vinden. Denna gren var
lång och sträckte sig diagonalt uppåt från toppen af
stammen. Fastän krokig och på sina ställen
gaffelformig, var grenen dock icke mycket tjock. Den
var utan qvistar och löf, och förtorkad liksom sjelfva
trädet.

Under det Basil och François gjorde i ordning
sina gevär, hade ekorren gjort ett hopp till toppen
af denna gren, der han satte sig ned i en klyka och
tycktes betrakta den nedgående solen. De kunde
icke hafva önskat sig bättre tillfälle för ett skott,
förutsatt att de kunde komma nog nära, och det
syntes de kunna göra, ty det lilla djuret tycktes icke ha
märkt hvarken dem eller deras hästar, hvilket
bevisade att det aldrig varit jagadt. Med sin yfviga och
upprättstående svans, utbredd likt en solfjäder, satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free