Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. François gör ett svårt fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem såg man äfven den hvita och röda ibis samt
purpurhönan. Den rosenfärgade skedgåsen vadade i
grundet, sträckande sin besynnerliga näbb efter
krabbor och kräftor, och på utskjutande grenar hvilade
den svarta anhingan, med sin långa, ormlika hals
begärligt utsträckt öfver vattnet En skara skränande
qvidfoglar och gamar sväfvade långsamt i luften, och
ett par roffoglar »seglade» öfver sjön, då och då
slående ned på sitt fjälliga byte.
Sådan var omgifningen kring jägargossarnes
läger — en anblick som ofta erbjöd sig bland de
vilda morasen i Louisiana.
Tältet var nedsatt nära stranden af bayen, der
marken befanns torr och upphöjd. Platsen var
öppen och fri, endast några få spridda dvärgpalmer
växte här och der. Djuren gingo och betade i gräset.
Det fanns villebråd till aftonmåltiden. Basils aldrig
felande bössa hade, just då de ämnade att göra halt,
fällt en dofhind, och som Basil var en skicklig
slagtare af sådant byte, blef hindens hud snart afdragen
och så många af de bästa styckena utskurna, som
behöfdes för att tjena till qvällsvard och frukost
följande morgon. Lårstyckena hängdes på en gren för
att medföras, i fall nästa dags jagt icke skulle blifva
så lycklig. Det var ändå qvar tillräckligt, för att
blifva en präktig aftonmåltid åt Marengo, och detta
hungriga djur begagnade sig så mycket som möjligt
af det fördelaktiga tillfället. Hunden visste att på ett
sådant ströftåg, som detta, var det icke alla dagar
som en fet hind visade sig, eller, om hon det gjorde,
en sådan portion af köttet föll på hans lott.
Det var ännu tidigt, fulla två timmar före
solnedgången, då jägarne slutade sin aftonmåltid eller,
rättare sagdt, sin middag, ty med undantag af några
torra munsbitar vid deras middagsrast, hade de icke
ätit något sedan frukosten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
