Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Om alligatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer för nära hans stora käkar eller inom den
cirkel han kan bilda med sin starka stjert. Denna
är djurets bästa vapen, så till anfall som till försvar,
och som stjerten icke är försedd med ryggben, kan
han bruka den med sådan styrka, att han med ett
enda slag deraf kan döda en man. Många af
alligatorns egenheter äro er bekanta, såsom huru
honan lägger ägg, stora som gåsägg, och begrafver
dem i sanden, der de utkläckas af solens hetta. Men
stundom kan hon icke finna en sandbank, passande
derför. Vid sådana tillfällen bildar hon en rund och
platt hög af dyjord, blandad med gräs och qvistar.
Härpå nedlägger hon ett hvarf ägg och öfvertäcker
dem flera tum högt med dy och gräs. Derpå lägger
hon åter ett hvarf med ägg, betäcker dem med dy
och fortsätter så till dess hon lagt hela kullen,
hvilken ofta kan belöpa sig till nära tvåhundra ägg, af
en smutsaktig grönhvit färg. Till slutet öfvertäcker
hon alltsammans med jord och slätar denna med
stjerten, tills högen får utseende af en jordugn eller
ett bäfverbo. Allt detta arbete gör hon sig för att skydda
sina ägg för tvättbjörnar och sköldpaddor, såväl som
gamar och andra foglar, hvilka äta dem med
begärlighet. För att skydda dem för dessa fiender,
uppehåller hon sig nära intill der hon lagt äggen,
medan de äro under kläckning. Då ungarne blifvit
utkläckta, är det modrens första omsorg att föra dem
ut i vattnet, der de äro fria från dessa faror. Detta
synes också vara ungarnes första instinkt, ty så snart
de lemnat sina skal, löpa de till vattnet, eller följa
modren, då många af dem krypa upp på hennes rygg.»
»Men, broder,» afbröt François, »är det sannt att
de gamla hanarne äta sina egna ungar?»
»Så ohyggligt det låter, så är det likväl sannt,
Francois; jag har sjelf sett det.»
»Och jag också, flera, gånger,» sade Basil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
