Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Jagt på vilda kalkoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket mer som jägare. Det beslut han så hastigt
fattat var ett godt beslut och det enda som med
säkerhet kunde rädda honom. Han hade beslutat att
följa sina egna spår.
Han kastade om sin häst, och med ögonen
sänkta till marken, red han långsamt i samma spår.
Tufvan var hård och märkena efter hästens hofvar
voro icke djupa, men Basil hade en jägares öga och
kunde följa spåret af en hjort. Om några minuter
återkom han till det ställe, der han dödat kalkonen.
Blodet och fjädrarne på gräset öfvertygade honom
derom. Här stannade han ett ögonblick till dess
han kunde bestämma från hvilken riktning han
kommit till detta ställe. Slutligen fann han den och red
långsamt tillbaka i spåren. Sedan han passerat
några famnar, blefvo spåren dubbla. Basil följde det
dubbla spåret och kom tillbaka, nästan på samma
ställe som förut. Återigen blef det dubbelt som
förut, åter och åter, utan att gå hundra alnar från
det ställe der fogeln blifvit skjuten. Den unge
jägaren passerade alla dessa vändningar och krokar med
den största uppmärksamhet och tålamod. Detta var
ett bevis på hans goda omdöme och hans kunskap i
jagtkonsten, ty om han blifvit otålig och tagit en
större omkrets för att finna spåret, kunde han hafva
kommit i de senast trampade fjäten och på detta
sätt insnärjt sig i en fullkomlig labyrint.
Efter en stund blefvo cirklarne större, och till
sin stora glädje fann han sig omsider framskridande
i rät linie. Många hästspår korsade hans spår, och
somliga af dem voro nästan lika nya som hans egna.
Men de förvillade honom icke, ty de voro spår efter
mustangs, och fastän Svarta höken icke var skodd
mera än de, kände hans herre igen hans spår, lika
väl som han kände igen sin egen bössa. Arabens
spår voro ansenligt större än de vilda hästarnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
