Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En slug katt och en listig pungråtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»så är det bäst som det är. Pungråttan har
besparat mig besväret att fånga haren, hvaruti jag kanske
ändå misslyckats. Hon har fångat villebrådet, men
jag skall äta detsamma, förmodar jag.»
Sådana tankar hyste han bestämdt, ty de voro
så klart uttryckta i hans rörelser, som om han haft
talförmåga och högt yttrat dem. I enlighet härmed
kröp han vidare och ämnade att i ett obevakadt
ögonblick springa på pungråttan.
Men innan hon började äta, hade pungråttan, som
visste sig hafva gjort en brottslig gerning, rest sig
till sin fulla längd och sett sig omkring för att
upptäcka om någon märkt hvad hon gjort. Hennes
blickar föllo då på lodjuret, och hastigt gripande
haren med tänderna, sprang hon in i snåret.
Lokatten, som såg att det tjenade till intet att
längre dölja sig, gick framåt med krökt rygg. Han
gick icke genast in i törnsnåret, utan sprang
rundtomkring det, för att upptäcka hvar råttan gömt sig.
Det var icke utan att han fruktade det hon kunde
hafva ett hål der. Om så var, farväl då med både
hare och råtta, tänkte katten.
Emellertid var det dock icke så, ty efter att hafva
gått några få hvarf omkring stället, rusade katten
rätt in i busksnåret.
På en stund syntes hvarken katt eller råtta till.
Ingendera af dem uppgaf något ljud, men bladens
rörelser och brakandet i törnbuskarne på åtskilliga
ställen utvisade att en het strid pågick, der
förföljaren utan tvifvel gäckades af den förföljda, hvars
kropp var mycket smidigare och bättre passande att
klämma sig igenom trånga öppningar.
Sedan denna besynnerliga jagt varat några
minuter, kilade pungråttan ut på öppna marken, ännu
till allas förvåning bärande haren i munnen. Hon
sprang rakt fram till trädet och klättrade uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
