- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
140

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Ett besynnerligt äfventyr före frukosten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stundom uppgifvande gälla snöflingar, hvilka ljödo
likt en ångbåtspipa. Basil hade nu uppnått tredje
eller fjerde grenen från marken. Han kunde hafva
gått mycket högre, men i enlighet med hvad Lucien
hade antydt, trodde han djuret vara en grizzlybjörn.
Han hade då ingenting att frukta, äfven på den
lägsta grenen, och han stannade derföre och såg
nedåt. Han hade en god utsigt af djuret nedanför sig
och till hans förskräckelse såg han genast att det
icke var en »grizzly», utan en björn af helt annan
art. Dess skapnad, så väl som färg och utseende
i öfrigt, öfvertygade honom att det var
»kanelbjörnen», en varietet af den svarta björnen och den
skickligaste trädklättraren. Detta var snart utom allt
tvifvel, ty Basil såg djuret kasta sina stora ramar
omkring stammen och börja att klättra uppåt!

Det var ett fruktansvärdt ögonblick. Lucien
och François hoppade båda tillbaka ned på marken,
ropande och skrikande af förtviflan. François tog
upp sin bössa, och utan ett ögonblicks tvekan, sprang
han till foten af trädet och afsköt båda piporna i
låren på björnhonan. De små skotten, hvilka knappt
kunde hafva genomträngt hennes tjocka, raggiga hud,
tjenade endast till att uppreta henne på nytt, så att
hon uppgaf ett fruktansvärdt rytande och stannade
några ögonblick, liksom obeslutsam om hon skulle
stiga ned och straffa fienden, som anföll henne
bakifrån, eller fortsätta att förfölja Basil; men
prasslandet i trädens grenar uppöfver henne, der Basil satt,
bestämde henne, så att hon klättrade uppföre.

Basil hade nästan lika lätt som en ekorre eller
en apa, att röra sig på grenarne af ett träd. Då
han var omkring sextio fot från marken, klättrade
han utmed en lång gren som växte horizontalt. Han
valde denna, emedan han såg en annan växa
deröfver, och hvilken han trodde sig kunna räcka, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free