Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på elden, hvilken snart åter flammade upp och
återstrålade i vargarnes gula ögon, hvilka par om par
i dussintal omgåfvo honom. Detta hjelpte att lifva
Basil något litet och hålla honom vaken, men snart
satte han sig åter ned vid elden och började blifva
tung som förut. Allt emellanåt märkte han att han
nickade, och hvarje gång som han ruskade sig
vaken, fann han att vargarne vågat sig närmare
björnköttet. Han kunde lätt hafva skjutit en af dem och
sålunda drifvit dem bort på en stund; men han ville
hvarken förstöra sin ammunition eller uppskrämma
sina bröder.
Som han satt, funderande på huru han bäst skulle
hålla sig vaken, kom en ny tanke i hans hufvud och
han hoppade upp liksom han beslutat sig för något.
»Nu har jag det,» sade han till sig sjelf, sättande
sin bössa emot ett träd. »Jag skall ännu sofva godt,
i trots af dessa usla valpar. Märkvärdigt att vi icke
tänkte derpå förut.»
Han tog upp en lasso och nalkades björn köttet,
hvilket låg nära intill, samt började lägga alla
köttstyckena på ena ändan af repet. Detta sysselsatte
honom icke länge och sedan han sammanbundit dem
alla stadigt, kastade han den andra ändan af lasson
öfver en hög gren, till dess hon hängde ned så att
han kunde räcka henne. Nu hissade han upp
köttet, till dess det var tio fot eller så öfver marken,
och fästade derefter repet vid en stam.
»Nu, mina herrar.» mumlade han, liksom han
talat till vargarne, »mån I spatsera omkring och tjuta
tills I blifven hesa; men I kunnen icke hindra mig
fem minuter längre från att hvila, det är säkert det.»
Med dessa ord lade han sig ned och lindade
omkring sig sitt täcke.
»Ha!» fortfor han, då han såg flera af djuren
skymta fram och titta uppåt det svängande köttet; »ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
