- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
158

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXL Eldringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

björnköttet hängde, samt skakade honom med
häftighet, seende nedåt marken om rofvet skulle
nedfalla. Efter en stund upphörde han dermed och
gick ned till den andra grenen, vid hvilken lasson
var fastknuten. Här fattade ban repet i sina klor
och skakade det med styrka, men med samma
resultat som förut. Fastän han hade den fördelen
framför vargarne, att kunna klättra i träd, hade han
likväl icke deras slughet, eljest skulle han snart
hafva fått ned köttet genom att bita af repet. Denna
tanke tillhörde dock en högre hjernutveckling än
hans, och efter att hafva fattat lasson åtskilliga
gånger och skakat den som förut, gick han ned till
kamraten, som hela tiden sutit och bevakat hans
rörelser,

Dessa försök att åtkomma köttet upptogo nära
en timme. Under hela denna tid stodo gossarne
inom eldringen, i den mest beklagansvärda
belägenhet. De voro halfstekta af hettan, som ideligen ökat
sig, under det de svarta trädklumparne brunnit till
röda kol. De hade gjort ringen för liten och stodo
nu liksom midt i en brinnande ugn.

Röken hade till en del försvunnit och de kunde
bevittna hvarje kuguarernas rörelse, men den
förfärliga hetta, som plågade dem, hade nära nog besegrat
deras fruktan för dessa djur och litet nog skulle nu
kunnat locka gossarne att rusa fram och strida mot
dem. Svetten rann ur hvarje por och deras bössor
kändes som heta jernstänger!

»Jag kan icke uthärda längre,» utropade Basil,
»låtom oss skjuta på dem, rusa fram och rädda oss
bäst vi kunna.»

»Tålamod, broder, ännu ett ögonblick,» svarade
Lucien; »kanhända de gå sin väg.»

Under det Lucien talade, öfvergåfvo kuguarerna
björnköttet och nalkades smygande elden. De kröpo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free