Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Den aflägsna höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lidit af trötthet och sömnighet. Blommornas vällukt
tycktes till en början uppfriska dem, men efter en
stund utöfvade den en narkotisk verkan på dem och
de kände sig sömnigare än någonsin. De skulle
hafva slagit läger midt ibland blommorna, om der
funnits vatten; men de kunde icke berga sig utan
sådant. Der fanns icke heller något gräs för
kreaturen, och underligt nog finnes det sällan gräs på
dessa blomsterprairier. Blomstjelkärne suga all
musten ur jorden och ingen grästorfva finnes omkring
deras rötter. De resande nödgades derför fortsätta
ridten tills de kunde upptäcka ett ställe der det fanns
gräs och vatten — två nödvändiga ting vid ett
»nattläger».
Sedan gossarne ridit omkring tio mil, började
blommorna blifva glesare spridda öfver marken och
minskades småningom, så att våra resande slutligen
befunno sig i en gräsprairie. Två eller tre mil längre
bort kommo de till en liten å, som gick genom det
öppna fältet. Med undantag af några få pilar, växte
inga träd vid stränderna. Här voro de glada att få
stanna öfver natten, och de stego af hästarne samt
tjudrade dem på den inbjudande gräsvallen.
Alla tre voro trötta och skulle gerna lagt sig
till hvila, men de voro äfven hungriga och
måste först äta. De började alltså laga till
aftonmåltiden. Pilarne voro gröna och ville icke brinna väl,
men genom ihärdigt bemödande lyckades de
slutligen att få eld. François’ hjerpar kastades i kitteln,
tillsammans med vild lök, krasse och prairierofvor,
som Lucien samlat under färden, hvaraf blef en rätt,
som var långt ifrån osmaklig. Björnköttsförrådet
vidrördes icke, med undantag af en liten bit, hvilken,
jemte hufvudet och annat afskräde af hjerpen,
utgjorde Marengos aftonmåltid. Så snart de slutat
äta, utbredde jägarne sina buffelmantlar på gräset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
