Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Eli hundstall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålor, skulle vi få se att de först gå ned
perpendikulärt två eller tre fot, sedan taga en sned riktning
flera fot och sluta i ett litet rum, hvilket är det
egentliga murmelboet. Jag säger det egentliga, ty
dessa käggellika kullar utgöra endast förstugorna.
De äro formade af den jord, som blifvit uppgräfd
då de gjort hålorna. Som I sen, så ligger icke
denna jord vårdslöst i en hög, sådan som råttor och
kaniner lemna vid öppningarne af sina bon.
Tvärtom är den upplagd med stor omsorg och af
murmeldjurets fötter packad tillsammans, tilldess den
blifvit stadig och slät. Gräset har fått växa öfver
kullen, för att icke regnet skall bortskölja jorden.
Det är tydligt att djuret gör allt detta med
beräkning, liksom bäfvern, då han bygger sitt hus. På
dessa kullar ligga murmeldjuren gerna och sola sig,
och det är klart att de från denna upphöjda plats
bättre kunna upptäcka sina fiender och sålunda
vinna tid att rädda sig.
»Men några af kullarne synas fullkomligt
förfallna,» anmärkte François. »Se der borta huru flere
af dem äro gropiga och fyllda af regn som samlat
sig. Huru kommer det till?»
»Det är dem, som ugglorna bo i,» svarade Lucien.
»Se! Der borta går en uggla in i en af dem, just
nu! Man antager att ugglorna tagit dessa från
murmeldjuren och nyttjat dem uteslutande till sina bon.
Som I kunnen se, så hålla de dem icke i stånd.
Allt hvad de bekymra sig om är kulan, hvaruti de
taga sin tillflykt, lemnande det yttre att förfalla, bäst
det vill. Säkert är att, fastän vi sett dem och
hundarne rusa tillsammans i ett hål, är det blott emedan vi
hastigt kommo på dem. På detta sätt lefva de icke.
Murmeldjuren hafva sina egna bostäder och
ugglorna sina, hvilka senare äro de förfallna, I hafven
märkt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
