- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
198

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Antiloperna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarandra och vid första påseendet tycktes vara ett enda
föremål. Det var denna grupp som
antilopanföraren hade sett. och som kom honom att taga en
annan riktning.

Våra jägare, som ville se »hur det skulle gå»,
förblefvo stilla i sitt bakhåll.

Alla antiloperna gingo i sin ledares spår och
följde honom, likt soldater, marscherande i en enkel
rad. De gingo sakta, med utsträckta halsar och
utstående ögon, oupphörligt betraktande de främmande
föremålen framför sig. Då de voro på omkring
hundra alnars afstånd från vargarne, stannade
anföraren och vädrade i luften. De andra härmade
hvarje hans rörelse. Vinden låg emot vargarne,
derföre kunde icke antiloperna draga någon nytta af
sina skarpa luktorganer. De gingo åter framåt några
steg och stannade samt vädrade liksom förut,
hvarefter de åter rörde sig framåt. Dessa rörelser
upphörde några minuter, och det var ögonskenliga att
fruktan och nyfikenhet stridde inom dem. Stundom
tycktes den förra beherrska dem, ty de darrade och
sågo ut som om de ämnade uppgifva fältet och fly;
men nyfikenheten tog åter öfverhand och följden blef
en ny rörelse framåt.

På detta sätt framskredo de, till dess den
främsta hade närmat sig endast få steg från vargarne,
hvilka under hela tiden lågo stilla som en katt,
lurande på en råtta. Ingen af dem syntes röra sig,
men det långa håret på deras svansar gungade sakta
för vinden, hvilket endast ännu mera stegrade
antilopernas nyfikenhet.

Anföraren för hjorden syntes på en gång blifva
djerfvare. Han var en dugtig gammal bock; hvad
kunde han ha att frukta? Hvarföre skulle han vara
rädd för sådana djur 6om dessa, utan hufvuden,
tänder eller klor, och synbarligen oförmögna att röra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free