Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Jagt på "storhorn"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktan och tjöt vildt emellanåt, men höll sig hela tiden
inom lägret. Mulåsnan Jeanette kom upp till elden,
så nära som hennes rep tillät henne, och våra
gossar kunde se att hon darrade, likasom fruktade hon
någon välbekant fiende. Åtskilliga gånger kunde de
midt ibland vargarnes tjut urskilja ett främmande
ljud, helt och hållet afvikande från vargarnes läten.
Det var ett slags lågt och buttert fnysande, och så
snart det hördes hoppade Jeanette till och Marengo
kröp närmare intill dem. Kunde det vara
kuguarens läte, eller, ännu värre, fnysandet från
grizzlybjörnen? Det var icke olikt det senare. De voro nu
i en trakt, der dessa fruktansvärda djur påträffas, och
kanske just på en sådan ort, som en eller flera af
dem måhända valt till sitt hem!
Det var en förfärlig tanke och de unga jägarne
skulle icke kunnat sofva en blund, om de varit
bestämdt säkra på att grizzlybjörnar funnits i deras
grannskap. Emellertid voro de icke säkra derpå, men
beslöto dock att ej sofva alla på en gång, utan att hålla
vakt turvis. Elden blef uppfriskad med mera ved, så
att lågan satte dem i stånd att se på ganska långt
afstånd rundtomkring. Två af dem lade sig att sofva,
medan den tredje vakade, sittande med bössan
bredvid sig, tillreds för ett hastigt anfall. Hvar och en
hade två timmars vaktgöring i sender, till dess
morgonen inbröt, hvilken gjorde slut på deras fruktan,
efter som ingen fiende synts till.
Nu vaknade de, släppte sina hästar lösa och
tvättade sig i den kristallklara källan, hvarefter de
tillagade sin frukost. De kunde icke undgå att
märka, det deras köttförråd endast kunde räcka en
à två dagar, ty vid deras sista nattläger hade
vargarne bortfört en ansenlig del deraf. De voro icke
utan fruktan för sitt framtida uppehälle, ty, utom
antiloper, tycktes det icke vara något villebråd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
