Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Jagt på "storhorn"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalla »storhornen», för att skilja dem från deras
»gaffelhorniga» kusiner, hvilka föredraga att ströfva
öfver slätterna, medan dessa tvärtom tillbringa större
delen af sin tid bland bråddjup och klippspetsar.»
Ett utrop från Basil, som gick några steg
framom de andra bröderna, gjorde ett slut på samtalet.
De hade kommit till den östra ändan af »butten»,
hvilken från denna sida företedde ett helt olika
utseende än från de andra. Der var en djup ravin,
som genomskar klippan, och längs med dess
öppning var en sluttande stig, som ledde upp till
spetsen. Ravinen var på bottnen fylld med stora, lösa
stenblock, omgifna af cactusbuskar och
acaciatörnen, och ehuru sluttningen var icke så litet brant,
tycktes den icke vara svår att beträda, för en person
till fots. Nära ravinens botten voro mycket stora
rullstenar, hvaremellan en källa, rikare än den, vid
hvilken gossarne slagit läger, framqvällde och flöt åt
sydost genom en frans af gräs och pilar.
Då gossarne kommo upp till källan, fäste några
spår i den mjuka jorden deras uppmärksamhet. De
voro aflånga och större än fjäten efter en menniska,
men de djupa hålen vid ändan af hvarje spår,
åstadkomna af fem stora klor, underrättade dem om hvilket
djur som gjort dem. Det var spår efter
grizzlybjörnen. Man kunde icke tvifla derpå, då man såg
märken efter de långa ramarne och de knöliga tårna,
samt hålen efter de krokiga klorna, som trängt ned
flera tum i jorden. Intet annat djur kunde hafva
gjort sådana märken, icke ens den svarta eller
bruna björnen, hvilka hafva korta klor, i jemnförelse
med bergens grå vidunder.
För några ögonblick stodo våra jägare bestörta;
men då djuret, som gjort spåren, icke syntes till,
minskades deras fruktan så småningom, och de
begynte att tänka på hvad som skulle vara bäst att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
