Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Jagt på "storhorn"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga sig till. Skulle de gå uppför ravinen och
försöka att nå toppen? Detta vore endast att utföra
deras första tanke, och de skulle hafva gått upp utan
betänkande, om de icke varseblifva björnspåren,
Men sedan de sett dessa, hade de en annan åsigt
af saken. Om det fanns grizzlybjörnar i trakten —
och detta var utan allt tvifvel — så var ravinen Just
det ställe, der man sannolikast skulle råka dem. Den
tjocka småskogen och de otaliga remnorna, liknande
grottor, som syntes ibland klipporna på ömse sidor,
voro just sådana ställen, der grizzlybjörnar brukade
hafva sitt tillhåll. Deras kula kunde måhända vara
i denna ravin, och det kunde vara farligt nog att träffa
på den, då man klättrade upp. Men våra unga
jägare voro fulla af mod. De hade en stark lust att
uppstiga på höjden, dels af nyfikenhet, dels för att
gifva ett »storhorn» ett skott, och denna lust segrade
öfver klokheten. De beslöto att utföra hvad de
ämnat och började omsider, med Basil i spetsen, att
stiga uppföre.
Det var, när allt kom omkring, ett svårt
klättrande, och allt som oftast måste de fatta tag i en
gren eller rot, för att hålla sig fast. De märkte att
det var en trampad stig, som de följde uppåt. Utan
tvifvel hade »storhornen» eller några andra djur
trampat denna — fastän den endast kunde urskiljas
genom en dunklare färg på klipporna och genom att
jorden låg hårdare tillpackad. Då de voro något
mera än halfvägs uppåt, märkte gossarne en remna»
lik öppningen till en håla, på ena sidan af passet
och nära till stigen. Intet gräs fanns deromkring på
den tilltrampade marken, och det syntes att något
djur der hade sitt bo. Tysta klättrade de förbi
detsamma, så fort som markens beskaffenhet tillät dem,
och sågo sig tillbaka med rädda blickar. Inom
några minuter hade de upphunnit kanten af »butten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
