Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Jagt på "storhorn"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stödjande sig på händerna, tittade de upp och
hade inom ett ögonblick hela dess bordlika yta
framför sig.
»Butten» var, som de hade förmodat, fullkomligt
jemn på toppen, med en yta af omkring tjugu eller
trettio tunnland. Pinier växte glest härpå, och
emellan dem en eller annan acaciabuske, af det species
som benämnes »mezquite». Det var ymnigt med
gräs bland träden, och stora buskar af cactus och
aloe bildade ett slags småskog, likväl endast på två
eller tre fläckar af planen, ty till större delen var
marken öppen och kunde öfverskådas med en enda
blick. Jägarne hade knappast kommit med
hufvudena öfver klipporna, då de varseblefvo en hjord
»storhorn», hvilka, till deras förvåning, hoppade
öfver marken, som om de varit galna. Det var intet
försök till flykt, ty de hade ännu icke sett gossarne,
hvilka, då de kommit upp på planen, smugit sig
försigtigt bakom några buskar. Tvärtom sprungo djuren
omkring åt olika håll och reste sig högt i luften.
Efter ett ögonblick sågo våra jägare att endast
hanarne togo del i dessa rörelser, medan de andra
lugnt betade helt nära dem. Det var snart tydligt
hvad hanarne hade för sig. De voro inbegripna i
en vild strid, och deras ursinniga fnysningar, tillika
med de skarpa smällarne från deras horn, läto
förstå att det icke var lek utan fruktansvärdt allvar.
Än drogo de sig tillbaka från hvarandra — som
baggar vanligen göra — och än rusade de framåt,
till dess hufvudena möttes med en smäll, att man
kunde tro det de spräckte sina skallar. Stundom
stridde två för sig sjelfva, och stundom kommo tre
eller fyra tillsammans, likasom betydde det ingenting
hvem som var motståndare, ty alla syntes vara
fiender. Märkvärdigt nog tycktes tackorna icke alls bry
sig derom. De betade lugnt eller sågo emellanåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
