Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Belägring af grizzlybjörnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träden, ty det var detsamma som att kasta sig i
odjurets käftar, och det var pinsamt att hålla sig qvar
på de veka piniegrenarne. Dessutom voro gossarne
törstiga — törstiga i hög grad. De hade icke tagit
något vatten med sig på morgonen. Solen var
brännande het och redan under det de voro sysselsatta
med att draga skinnet af de skjutna »storhornen», hade
de klagat öfver brist på vatten. De började nu att
lida af törst mera än af något annat. Skulle
björnen qvarstanna länge, hvad skulle då blifva af dem?
De måste antingen falla ned för att ögonblickligt
slitas i stycken, eller långsamt förgås der de suto.
Deras bössor lågo på marken, der de i brådskan
hade kastat dem. De voro fullkomligt hjelplösa och
kunde ingenting göra, utom att vänta. Liksom för
att öka deras qval, sågo de nu för första gången
föremålen för deras långa färd — de djur, hvilka de
så länge önskat få se — bufflarne! Bortåt sydvest
syntes på slätten en skara svarta kroppar, som rörde
sig fram och tillbaka, än slutande sig tillsammans i
en massa, än spridande sig likt sqvadroner i en
oordnad armé. Flera mil af den gröna prairien hvimlade
af dessa höga figurer. De drogo sig norrut, utmed
de jemna ängarne, som sträckte sig mellan »butten» och
Llano Estacado, och inom få minuter hade de
främsta rusat framåt, parallelt med »butten», så att våra
unga jägare kunde urskilja de lurfviga,
lejonika kropparne på oxarne, som bildade förtruppen. Under
andra omständigheter skulle detta hafva varit en glad
syn, men nu gjorde den endast deras belägenhet ännu
mera odräglig. Bufflarne begåfvo sig åt norr.
Äfven om gossarne kunde undkomma, var det icke
troligt att de sedan kunde upphinna dem, och fastän de
icke bland dem sågo någon hvit buffel, var det
ganska sannolikt, att bland en så stor hjord en eller flera
hvita skulle finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
