Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. Räddning undan björnens klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försök att vräka dem ned. Slutligen kom han till
Basils träd, hvilket han omfattade med sina stora
ramar. Det var just hvad den unge jägaren önskade.
Han hade hastigt laddat på nytt, och som björnen
stod upprätt under grenarne, sänkte han bössan, så
att hon nästan vidrörde nosen på djuret, hvarpå han
sköt af. Då röken försvunnit, syntes den stora
kroppen ligga ryckande och sparkande på marken.
Kulan hade gått genom hjernan.
Gossarne gingo nu ned från träden. Francois
och Lucien sprungo efter sina bössor, och efter att
väl hafva laddat dem, begåfvo de sig alla till
ravinen. De stannade icke för att undersöka den fallna
fiendens kropp. Törsten dref dem bort, och de tänkte
endast på att komma ned till källan. De hoppades
att björnhonan och ungen blifvit dödade af de första
skotten och att de nu skulle finna vägen fri.
Huru stor var icke deras missbelåtenhet, då de
sågo ned i ravinen och varseblefvo ungen liggande
hopfallen nära bottnen och den gamla gående som
en skildtvakt bredvid honom. Ungen var
ögonskenligen död. Så mycket värre, ty modren lemnade
honom nu icke ett ögonblick, och båda befunno sig
på den enda stigen. Honan gick fram och tillbaka
på klipporna och nosade emellanåt på ungens kropp,
hvarefter hon lät höra ett lågt, hotfullt brummande,
som var ganska ohyggligt.
Jägarne sågo genast att deras belägenhet var
så farlig som möjligt. Deras återtåg var afskuret af
den uppretade modren, som kunde stanna qvar der
hon var, Gud vet huru länge! Skulle de skjuta på
henne och ännu en gång fly till träden? Detta
vågade de icke, varnade af en smärtsam erfarenhet.
Hvad var då att göra? Om de skulle stanna qvar
tills natten inbröt och försöka att smyga förbi i
mörkret? Kanhända skulle björnhonan gå in i sin håla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
