Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Gamarne och deras konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomtränga huden med sina näbbar. De hade
allaredan huggit ut ögonen på djuret, men det sega
skinnet på kroppen motstod ännu deras anfall.
I de flesta länder är gamen en privilegierad
fogel. Han betraktas såsom en billig och nyttig
rengörare, som rensar bort kropparne efter döda djur,
hvilka eljest skulle förpesta luften. Detta är en sak
af stor vigt i varma länder, och det är endast i
sådana landskap, som gamen vanligen uppehåller sig.
Gamarne beskyddas derföre af lagen, och både i
engelska och spanska Amerika är det plikt på att döda
dem. Följden är att de sällan oroas, och på många
ställen äro de så tama, att man kan komma dem nära
på några fots afstånd. I de södra staternas städer
och byar slå de ned på gatorna och sofva på taken.
Så snart våra unga jägare anländt midtför
klippan, der gamarne uppehöllo sig, drogo de in
hästarnes tyglar och beslöto att stanna en stund för att
betrakta foglarnes rörelser. De voro nyfikna att se
huru gamarne skulle bära sig åt med ett rof i så
besynnerlig ställning, som cimmaronens eller
»storhornets» döda kropp. De stego icke af hästarne,
utan suto i sadlarne, omkring hundra alnar från
klippan. Naturligtvis brydde gamarne sig icke om
deras närvaro, utan fortforo att slå sig ned både på
klippans sluttning och på de lösa blocken vid dess
fot, liksom om ingen menniska varit närvarande.
Flera gamar kommo ideligen, kretsade en stund
i luften, sänkte sig sedan och slogo ned på träden
och klipporna. Somliga suto nedhukade med sänkta
vingar och hufvudet indraget, så att deras långa,
nakna halsar fullkomligt doldes under den ragglika
kragen. Andra stodo upprätta, med till hälften höjda
vingar och framåtböjd hals, liksom örnarne stundom
göra och som man ofta ser framstäldt på mynt
och fanor. Det antages att både gamar och örnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
