- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
238

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Gamarne och deras konung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Jag har aldrig sett någon sådan förut,»
anmärkte Lucien; »men det är icke svårt att säga hvad
slags foglar de äro.»

»Nå hvad?» utropade Basil och François otåligt.

»Kungsgamar.»

Då Lucien sade detta, öfverföllo foglarne, som
icke tycktes gifva akt på sällskapets närvaro, hastigt
den döda kroppen. Gossarne följde dem med sina
blickar, nyfikna att se hvad intryck kungsgamarnes
ankomst skulle göra på de svarta gamarne. Till
deras förvåning syntes ingen af dem nära den döda
kroppen. Under det gossarnes uppmärksamhet var
riktad på kungsgamarne, hade de andra gamarne
äfven märkt dem, och som de af erfarenhet kände
dessa stora foglar, hade gamarne hastigt skingrat
sig, och suto nu på klipporna på ett vördnadsfullt
afstånd.

Kungsgamarne, hvilka icke syntes fästa någon
uppmärksamhet vid deras närvaro, hoppade upp på
den döda kroppen och började sönderslita den med
sina näbbar. Inom några minuter framställde dessa
djur, som hade synts så renliga och vackra — ty
kungsgamarne äro lika så stolta som påfoglarne öfver sina
fjädrar och hålla dem vanligen i den bästa ordning —
en tafla af orenlighet, som var motbjudande att se
på. Den glänsande färgen på deras hufvud och hals
var förvandlad till mörkt blodaktig, och deras hvita
bröst var nedsöladt af stelnad blod. Deras
glupskhet gjorde dem likgiltiga för allt annat.

»Skola vi skjuta på dem?» frågade François.

»Nej,» svarade Lucien, »hvartill tjenar det att
beröfva de stackars djuren lifvet! Om du önskar att
på närmare håll betrakta dem, så haf blott litet
tålamod och din önskan kan tillfredsställas utan att
förstöra krut och bly.»

Lucien hade rätt. Efter ungefär en halftimmes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free