Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urophasianus), den största af hela hjerpslägtet, flög upp
framför hästhufvudena. François, som alltid hade
sin bössa tillreds, sköt på dem, men de voro för
långt bort, och nästa ögonblick försvunno de öfver
prairien. Denna syn retade endast de olyckliga
jägarne och ökade deras hunger, som redan var
nästan olidlig. De visste att de icke kunde få något
att äta förr än de skulle komma fram till bufflarne,
deras enda hopp, och de sporrade ånyo sina hästar.
Emot aftonen hade deras hunger ökat sig till
en pinsam grad, och alla tre fästade sina ögon
ömsevis på Jeanette och hunden Marengo. De begynte
rådgöra om nödvändigheten att uppoffra det ena
eller andra af dessa djur. Det skulle blifva ett
sorgligt val, ty både mulåsnan och hunden betraktades
mera som kamrater än slafvar. Båda hade gjort
goda tjenster under resan. Hade icke Marengo
varit, skulle de kanhända aldrig fått rätt på François,
och utom det att Jeanette tillfredsställande fullgjort
henne ålagda skyldigheter, hade hon räddat dem från
en af kuguarerna. Men alla dessa tjenster måste
nu förgätas, då de hotades af svält, och gossarne
började tala allvarligt om hvilken af dessa två trogna
tjenare skulle blifva det första offret. Ingendera var
fet. Jeanette hade under hela sitt lif aldrig varit det,
åtminstone så länge hennes nuvarande egare hade känt
henne, och Marengo hade blifvit utmerglad och
knotig på den långa resan. Jeanette kunde icke vara
annat än seg, och Marengo såg ut att vara allt
annat än mör. Så till vida kunde man kasta lott om
hvilken af dem som först skulle göra bekantskap med
knifven.
Men andra omständigheter vägde för och emot.
Basil ville icke skiljas vid sin hund, som i många år
varit hans stora favorit, och hunden var dyrbar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
