Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tafla af alabasterhvithet. Hvarken gräs, träd eller
något tecken af växtlif kunde upptäckas i detta
enformiga landskap. Åt hvilket håll de vände sig,
möttes deras ögon af den kalklika ytan af höjder
och dalar, hvars mjölklika hvithet bländade ögonen.
Solens strålar trängde genom deras kroppar och
gjorde dem torra af törst. De inandades en het luft,
fyld med gipsdam, som genom trampningen af
buffelhjorden blifvit förvandladt till ett osynligt
pulver och flög löst omkring i luften. Detta ökade
törstens qval, och det var svårt för dem att säga,
antingen de ledo mest af brist på föda eller vatten.
Huru långt skulle denna besynnerliga trakt
utsträcka sig? De kunde icke bilda sig något omdöme
angående afståndet. Lucien hade hört att sådana
trakter kunde vara flera mil i omkrets. Om så förhöll sig,
skulle de aldrig kunna komma derigenom, törstiga
och utmattade som både de och deras djur voro,
ty angelägna att komma fram till bufflarne, hade de
hvilat sig ganska litet under de föregående dagarne.
Längtan efter vatten blef starkare än efter föda, och
törstens qval voro svårare att uthärda.
Ledda af buffelspåren, redo de sorgsna framåt,
midt i ett hvitt moln, som omgaf dem under hela
den besvärliga vägen. De hade ingen svårighet att
följa spåren. Det täta dammet visade hvar driften
gått fram, och här och der betecknade stora runda
gröpper de ställen der bufflarne vältrat sig.
Hoppet att dessa djur, ledda af sin vanliga instinkt, gått
i riktningen af något vattendrag, uppehöll till en
del våra resandes mod.
Aftonens skuggor slöto sig omkring jorden, och
de alabasterhvita kullarne syntes blåaktiga, då den
lilla kavalkaden framkom ur den dystra gipstrakten
och ännu en gång beträdde den gröna prairien.
Landet framför dem var ännu ojemnt, men de höllo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
