Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kommen hit, bröder!» ropade han till de andra,
»kommen hit! Ha, ha, ha! Här är aftonmåltid för tre
hungriga magar! Ha, ha, ha! Hvilka enfaldiga tokar
vi varit! Se här! och här! och der! Här är
aftonmåltid åt er. Ha, ha, ha!»
Lucien och François hade nu kommit fram till
stället. Då de sågo Basil peka på de stora benen
i buffeln och vända dem på alla sidor, förstodo de
genast orsaken till hans glädje. Dessa ben voro fulla
af märg.
»Många skålpund deraf,» fortfor Basil; »just det
läckraste af hela buffeln — nog till aftonmåltid åt
ett dussin sådana som vi; och ändock ämnade vi att
sofva utan aftonmåltid och svälta midt i öfverflöd,
fast vi hafva rest bland sådana läckerheter tre hela
dagar! Vi ha förtjent att svälta, då vi varit så
enfaldiga. Men kommen, bröder! Hjelpen mig att bära
dessa stora ben till elden. Jag skall visa eder
sättet att laga till qvällsvard.»
I buffeln finnas åtta märgben, innehållande flera
skålpund märg. Som Basil sade, enligt hvad han
hört af gamla jägare, anses märgen vara det
läckraste af djuret, och lemnas sällan qvar då en buffel
dödas. Det bästa sättet att tillaga den är att helt
enkelt steka den i benet, fastän indianer och
djurfångare ofta äta den rå. Våra unga jägares magar voro
dock icke nog starka dertill. Ett par läggar
kastades i elden och betäcktes med röda kol.
Efter en stund ansågs märgen vara stekt och
sedan benen blifvit sönderhuggna med Luciens yxa,
åto alla tre med stor begärlighet af dess matrika
innehåll, och sköljde ned det med en bägare kallt vatten.
Omkring de unga jägarnes läger talades nu om
törst och hunger, såsom endast tillhörande det
förflutna. Jeanette fick anstånd utan opposition.
Våra jägare inandades ännu en gång hoppets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
