- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
248

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett - XXXIII. Tjurfäktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifgifvande luft. I de återstående benen fanns det
ännu qvar märg, tillräckligt för minst två eller tre
dagar; ty denna märg är en den mest närande föda.
Genom att följa buffelspåren, kunde de vara säkra
att träffa flera skelett efter dessa djur, och alla
bekymmer för föda flydde från dem. En annan sak,
som buffelskelettet upptäckte för dem, ökade deras
glada förhoppningar. De hade märkt att benen på
skelettet ännu voro friska!
Vargarne hade för icke
länge sedan gått derifrån. Det kunde icke hafva
varit länge sedan djuret blifvit dödadt. Allt detta
utvisade, att bufflarne helt nyligen hade passerat detta
ställe och icke kunde vara långt borta. Detta var
glädjande tackar, och de unga jägarne suto omkring
elden och talade derom. Sedan, efter att hafra sändt
en tacksägelse till Honom, som så många gånger
underbarligen bevarat dem. insvepte de sig i sina täcken,
och oaktadt det häftiga regn som föll, njöto de ännu
en gång en lugn natts sömn.

XXXIII. Tjurfäktning.



Följande morgon vid daggryningen voro
jägargossarne uppe och i full rörelse. De kände sig
uppfriskade och glada, och så gjorde deras djur, ty
betet var godt. Jeanette hoppade omkring vid sitt
tjuderrep och försökte att nå »Katten», François’ häst,
som hon gerna velat sparka och slå, men repet
återhöll henne. Jeanette anade ej huru nära hon varit att
göra sin sista sparkning. Hade hon vetat det, så är
det möjligt att hon uppfört sig med mera allvar,
osäkert om icke en likartad nödvändighet åter kunde
inträffa. Men Jeanette visste ingenting om detta, och
efter att hafva ätit sig mätt och druckit tillräckligt,
var hon lika munter som en kattunge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free