- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
34

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den stora, präktiga flygeln stannade
visserligen kvar på Bredvik, där den stod stängd och
sedd med ovilliga och sneda blickar liksom en
fiende af fru Axelson. Men herr Magnus hade
på vinden funnit ett gammalt klaver, som
skräpat där bortglömdt och förbisedt i många herrans
år. Det tog han med sig till Tallbacken, och
sedan han putsat och ställt det i ordning, spänt
in nya strängar och stämt dem, kunde han sitta
dagen lång som en förälskad vid det gamla
instrumentet och smeka fram toner ur de gulnade
tangenterna. Ofta buros tonerna ännu i den
sena kvällen långt ut genom tystnaden och
mörkret och tvungo färdemännen på vägen att
stanna och lyssna. Det var det märkvärdiga
med herr Magnus’ musik att man måste höra
på den, ehuru den ibland kunde ljuda så
sorgmodig att tårarna lockades fram ur ögonen,
sade folket.

Herr Magnus egde äfven flere andra
instrument. Några hade han funnit, när han
genomsnokat skräpkamrar och vindar, där många
gamla saker förvarades sedan herr Axelsons
tid. Andra hade han köpt, när han som
sjöman seglade till främmande länder och folk.
Han hängde upp dem allesamman som vägg-

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free