Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gren så häftigt, att äpplena dansade ned kring
herr Magnus och ett af dem slog honom på
den långa näsan.
Då brast Hedda i skratt: han såg så hjälplöst
löjlig ut, där han satt och gned sin stora näsa
med en anmärkning om att ett slag på näsan
gjorde mycket ondt. Och när han förbryllad
såg upp mot träden för att utforska hvarifrån
stöten kommit, skrattade Hedda ännu mer. Då
begrep han att det var hon, som spelat honom
detta spratt, och sade med ett sorgset uttryck i
blicken: „och jag som trodde att ni var
snällare och bättre än de andra".
Skrattet tystnade plötsligt. Hon förstod af
blicken och tonfallet, att han ofta blifvit utsatt
för människornas spott och hån, och att detta
kanske var en orsak till hans slapphet och
liknöjdhet. Kanske hörde han till dem som icke
voro i stånd att värja sig mot åtlöje och elakhet.
En stund plockade hon ned sina äpplen under
tystnad. Ibland såg hon i smyg mellan grenarna
på herr Magnus och önskade att han skulle gå
sin väg. Men det tycktes icke vara hans afsikt,
lika litet som det föll honom in att erbjuda henne
hjälp vid äppelnedtagningen. Han satt kvar på
bänken och blåste röken ur pipan i stora moln
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
